Suzan - ingen annan

Nu har jag precis pratat med en sjukgymnast i Ösmo. Jag ska dit på måndag med min höft så får jag se vad hon säger då. Skitläskigt, tycker jag, tänk om där är något fel? Huu...

...dagar sen sist. Massor har gjorts och idag ska jag städa. Jag laddar nu.

Det blåser som fan här idag och det känns höstigt ute, inte alls som våriga maj. Dessutom vill jag springa, fast det är dumt att göra. Höften ska juh vila har jag bestämt. Får ta mig en längre promenad till jobbet istället, jag kanske ska kyrkrundan till jobbet istället?

Idag har jag varit på K2 på Telefonplan och bouldrat med Lasse. Jag testade på lite traverering med, men det var roligare att bouldra. Inte heller var det så läskigt att ramla som jag trodde det skulle vara och jag gjorde bara ett klantigt fall där jag var korkad nog att ge mig på ett osäkert grepp och tappade det - så klart. Men jag hann trycka ut mig från väggen så jag slapp slå i den.

Måste säga att jag gillar K2's boulderingväggar betydligt mer än de som finns på Karbin. På K2 fanns det flera lätta leder och väggar och även lätta leder på på väggarna med överhäng. På Karbin tog jag mig inte ens upp för en enda led. Men de väggarna är säkert skitroliga med när man väl lärt sig klättra bättre och fått bättre teknik.

Note to self: Jag måste komma ihåg att jag INTE är säkrad när jag bouldrar.

Så där såg det alltså ut igår när vi var ute på Lövhagen och hade en skön eftermiddag ute. Det var mulet när vi åkte från Ösmo men nere i Nynäs hade solen kommit fram och det var faktiskt lite varmt härligt nog.

Vi var på Lövhagen i eftermiddag och hade det bra. Enda missödet var när jag upptäckte att jag och Felix satt oss mitt bland pissmyrorna i skogen.

Rekat i Fagersjö har vi med gjort och nu hoppas vi tyvärr väldigt mycket på att få en lägenhet där. Kort sagt: ALLA måste hålla tummarna något så in i helvete!

Lite shopping så där i avvaktan på inspiration för joggingen.

Nu hoppa sjag bara att det hinner komma innan vi åker!!

Den här rundan planerar jag att avverka idag. Den är bara 4.9 km och känns rätt lagom med tanke på hur mycket min höft värkte efter strapatsen runt Muskan och den terrängen. Här är det asfalt en kort bit, sedan grus och sen lite terräng, men den lilla terrängen är väl uppgådd/uppsprungen mark som inte alls är några problem att lägga krut på. Tänker köra lite mer intervaller denna gång med snabbare jogging där jag tar ut mig lite mer eftersom rundan ändå är så pass kort. Det borde ge lite mer.

Om jag inte har sagt det förr, skaffa er jogg.se om ni tänker er att ni ska börja jogga, det är en jättemorot för mig att sitta och titta på och planera med och lägga in mina träningar på. Eftersom man synliggör träningen blir den liksom mer verklig och sporrar mer.

Inte utan att jag är stolt över mig själv, men den där Tjejmilen känns inte alls längre som ett avlägset mål även om jag än så länge springer mest halvmils-rundor. Jag kommer att trappa upp mer och mer och försöka avverka ungefär en mil-runda varje vecka.

Jag saknar dock fler personer att träna med och framför allt att peppa och pusha mig med. The more the merrier! Och framför allt för peppningen, vet man att man har någon som också ligger i lite så blir det lite tävling av det hela vilket, i alla fall för min del, gör det lättare att ta sig i kragen och verkligen komma ut på den där springturen.

Nu ska jag härma min kusin och göra en sån där veckouppställning.

Måndag: 9.27 km jogging/gång i terräng
Tisdag: jobbar
Onsdag: ca 5 km jogging/gång
Torsdag: Klättra
Fredag: jobbar
Lördag: Jogging/gång
Söndag: Ridning

Är det inte en hurtig vecka med mycket motion så säg! ;-)

Vi har blivit kallade på visning på ett nybygge ute i Fagersjö. Vi känner inte alls till området men ska reka lite i dagarna här och känna oss för. Det vi dock saknar är andras åsikter om Fagersjö. Vad tycker du? Att det är off och inte finns tunnelbana vet vi, och vi bryr oss inte om det utan är mer intresserade av folks uppfattning om området och så där.

Tack!

Den här rundan var det jag sprang idag. Från början hade jag mest bara tänkt springa någott jag normalt inte springer och en runda med så lite folk efter som möjligt. Efter att ha funderat en ganska lång stund tänkte jag att Muskan kunde vara kul, jag har aldrig ens gått där. Spännande!!

Och spännande är det minsta man kan kalla det för. Jag hade inte räknat med att det på de flesta ställen skulle vara såna skogsstigar att man omöjligt kunde springa, inte heller att jag skulle gå vilse (jag kom bort mig en sväng där och hamnade efter en "väg" och sen helt plötsligt var det tjock skog överallt) eller att jag skulle vara tvungen att stanna och försöka stretcha höften. Jag hade heller inte räknat med att höften skulle värka så mycket att det inte gick att köra på med joggingen sista biten hem. Totalt tog det 1.32.09, vilket ger 9:56 minuter per kilometer. Men jag är ändå nöjd!! Dels är det den i särklass längsta sträckan hittills, och aboslut den jobbigaste! Tidigare har det varit ganska flack mark jag sprungit på med någon enstaka backe upp eller ner. Nu var det upp, ner, hoppa över rötter, undvika gyttjepölar och annat. Men fy fan vad kul det var!! Denna runda kommer det helt klart att bli betydligt fler av!!

Någon som är på?

Söndag... Söndag... Söndag... Jag vill inte gå och jobba idag, vädret är alldeles för fint. Jag hade hellre stannat hemma och släpat med Felix ut i skogen och plockat kottar eller något. Inte häcka på jobbet. Söndagar på jobbet brukar dessutom kunna vara ganska långdragna och sega. Söndagar är stiltjens dagar, liksom det är dåliga bröddagar på söndagar.

Jag sitter just nu och överväger om jag ska väcka Micke för att komma ut och springa en runda innan jobbet kallar. Om jag väcker honom nu så hinner jag med en liten runda utan att stressa. Samtidigt är det så skönt att bara sitta  här och njuta av en lugn söndagmorgon tillsammans med min pussgris...

Spola fram en del, de första två minuterna händer det inget på nästan

Det kommer nog en påse grejer med dem upp om jag inte glömmer bort den. =)

Ett litet Willy Wonka-citat är allt på sin plats även om solens frånvaro är klart påtaglig. Det är till och med lite kyligt ute tycker jag.

Idag kommer pappa, Marianne, Sara, Sofii och antagligen David. Jag hoppas på bättre väder så att vi kan vara ute lite grann och göra något istället för att sitta inne hela dagen.  Jag hoppas också på att få tid till en runda innan pappa och de kommer. Annars får jag ta den ikväll när Micke är hemma igen. Jag har faktiskt gått och blivit lite hooked på att springa, även om jag fortfarande inte tar mig runt helt springandes, men för varje gång ökar det och den känslan är skön. Nu väntar jag bara på att jag ska få foten ur arslet och sluta med rökningen igen. Jag måste, jag vill och jag borde verkligen. Men det är långt mellan tanke och handling ibland tyvärr. Och jag vet att det i grund och botten bara handlar om att bestämma sig och ge fan i den där morgonciggen när man kliver upp. Men vägen till beslutet kan ta tid, och jag skyller på att det är svårt att lära en gammal hund att sitta. Men innan Tjejmilen går av stapeln i september ska min sista cigarett vara rökt, så det så.