Suzan - ingen annan

Spola fram en del, de första två minuterna händer det inget på nästan

Det är fan vår nu. Varsego! Här kommer de låtar jag troligtvis kommer att minnas som sommardängor för den kommande sommaren.





Ett STORT plus för den sköna tanten! Jag ska också hänga på klubbar när jag är pensionär!





Den här låten blir jag himla glad av, alldeles så där att jag bara vill ut och rusa och dansa!

Jag blev väckt av en liten gullgris som stod vid sängkanten och babblade idag. Ett ganska trevligt sätt att vakna på må jag säga! Just nu sitter den unge herrn och tittar på I drömmarnas land. Han har slutat vara så fixerad vid Teletubbies - äntligen! Filmvalet är ganska varierat och den senaste tillskottet bland favoriterna är till min stora glädje och stolthet Kalle och Chokladfabriken. Han har sannerligen smak!! Synd att han är lite liten för de andra Burton-filmerna jag har.

Idag är en bra dag. Det har jag bestämt. Så jag tänker bjuda på lite musik för att er morgon ska få en lika härlig start om min fått, låtar som får mig att k'nna mig glad och energisk (och glöm inte att jag är en melodimänniska och inte textmänniska).





Ja, jag har en radiomusiks-morgon i dag. Den första (The Sound of San Frabsisco-Global Deejays) har en riktigt skön slinga i slutet av refrängen som jag skulle sätta på repeat vissa dagar. Röyksopp och Robyns hit har jag fastnat mycket för, blir glad av den även om texten i sig inte är så munter. Shame on me-Alex Sayz är en sån där låt som får mig att vilja börja dansa. Ha ha... Fast det är det å andra sidan många låtar som gör.

Så kommer den där tiden på året som alltid kommer, nämligen tiden för Melodifestivalen och OS. (Och för övrigt den mesta andra typen av sport som full uppmärksamhet i media) Och jag blir återigen socialt handikappad. Jag har noll intresse av både OS och Melodifestivalen, framför allt det sistnämnda. OS beror på att jag inte är ett dugg sportintresserad. Jag förstår inte alls grejen att sitta klistrad framför TV:n och titta på folk som åker skidor, skjuter prick, springer ikapp eller jagar en boll. Att se det live vid en arenan begriper jag däremot.

Vad gäller Melodifestivalen så ja... Jag förstår det inte heller, dåliga låtar framförda av desperata artister och kändisar i olika former. Det är lite som dansband, fast värre. Det enda jag noterar med Melodifestivalen är att de låtar som är med spelas sönder på radion ungefär lika länge som det tar för dem att dra ihop en ny omgång med delfinaler och annat larv. I vuxen ålder har jag bara sett en enda Melodifestival och det var det året Lordi vann med Hardrock Hallelulja vilket i och för sig var roligt, mest på grund av Carolas reaktion när de golvade henne och publiken sågade hennes ego vid fotknölarna för en stund. Och den enda anledningen till att jag såg den omgången var att vi var på en krog med storbilds-tv som råkade visa det. Annars hade jag inte sett det. Jag försöker med alla medel undvika att se det även om det inte alltid lyckas, mest på grund av att "alla andra" vill titta på skiten. Vilket resulterat i ett otal förfester där TV:n står på i bakgrunden (och jag demonstrativt sitter med ryggen mot TV:n och försöker föra samtal med de andra festdeltagarna, det brukar dock misslyckas) eller lördagskvällar på jobbet då kollegor eller boende vill titta på det.

Det här gör med andra ord att den här tiden på året innebär att jag sitter som ett bortkollrat kolli vid alla samtal eftersom jag inte vet vad folk pratar om. (OS, sport och Melodifestivalen är skrämmande stora samtalsämnen) Mina referensramar för sport och Melodifestival kan liknas vid ett barns referensramar om Pythagoras sats. Jag förstår att de pratar, men inte vad de pratar om.

Så käre tomten, i år önskar jag mig två små saker bara. Att Melodifestivalen läggs ner och att all sport får egna kanaler och inte förpestar alla TV-kanaler med direktsändningar, försnack, eftersnack och löjliga sportnyheter. Det var allt! God jul på dig tomten!

Jag såg något häftigt i lördags tillsammans med Ylva. Nämligen Hotel Pro Formia, en elektro-opera av The Knife. Det tog tid att smälta intrycken, och jag hängde inte riktigt med i engelskan alla gånger (ja, jag börjar bli ringrostig). Det var en otroligt visuell upplevelse, så på den punkten kan jag inte säga annat än att jag är nöjd, deras spelning på Arvika -07 var juh också väldigt visuell.

Det är svårt att beskriva den, men här kommer ett klipp från You Tube som jag hittade nyss. Det är typ hela operan i en väldigt kort version. 80 minutes going 6.50 liksom.

Upplevelsen blir dock inte likadan på en liten datorskärm som den blir på en scen, men det kanske ni förstod? ;-)

Det finns några saker i vårt avlånga land (och ja, en del av sakerna finns juh så klart inte bara här i Sverige) som jag inte alls begriper mig på. En av dem är dansbandsmusik. Jag kanske är konstig, men jag förstår inte alls vad det är som gör musiken bra? Några simpla ackord som går runt, runt, runt och en blond kille i pastellskjorta som sjunger om kärlek? Alltså, jag kan göra det bättre själv, ge mig en gitarr bara! Att gå ut och dansa till dansband, där förstår jag konceptet. Man träffas, dansar och har trevligt. Men det finns juh bättre musik man kan dansa till. Varför inte lite gamla godingar från 50- och 60-talet? Eller lite modern jazz?

Lyssnar du på dansband? Förklara gärna för mig vad det är som gör musiken så bra, för jag begriper det verkligen inte. Och med tanke på hur stort det är so fenomen så vill jag gärna förstå.