Suzan - ingen annan

Ni som också har barn vet precis vad jag menar. Under loppet av en vanlig dag så drabbas man av "allvarliga" meningsskiljaktigheter si så där femtio gånger. Orkar man med att bråka om det varje gång? Fan heller, inte jag i alla fall. Och jag tror inte någon av de där supermorsorna heller orkar det. Jag väljer mina strider, vissa saker orkar jag inte bry mig om mer än att säga ifrån och ta reda på. Som när Felix tycker att han ska diska, leka med kortleken eller drar ur allt ur lådorna. Detta har lyckligtvis minskat i takt med att han växer, man behöver alltså inte kriga om allt. Det finns dock ett par saker jag inte ger mig på.

-han ska gå/åka i affären ordentligt utan att riva i sakerna eller börja äta på grejer. Detta resulterar ibland dock i en hysterisk unge som illvrålar. Men det har gett resultat! Allt som oftast sköter han sig hur bra som helst, även om det på lördagar kräver en Palle Kuling-choklad direkt efter man lämnat kassan. (Att gå bland godiset väcker hans innersta vill ha-monster)

-han ska sköta sig när vi åker kollektivt. Bland det värsta som finns är ungar som skriker på bussen/tåget/tunnelbanan!! Det här har också tagit ett tag för både mig och Felix att lära sig. Jag har lärt mig att ta med mutor de gånger vi ska åka längre, som in till stan, och Felix har lärt sig att om man sköter sig får man sitta på sätet och titta ut vilket är jätteroligt. Och kors i taket, nu går de flesta resor som en dans. Och när vi ska åka riktigt långt, som till Sundsvall, då är den bärbara DVD-spelaren vår bäste vän.

-han ska gå ordentligt när vi är ute och går. Att åka vagn är inte roligt längre, helst ska man gå alternativt springa framför vagnen. Och det får han, när vi går på små gångvägar med obefintlig trafik, i närheten av trafik får man hålla handen och när det är mycket folk, som i stan, då får man åka vagn. Fast åka vagn i stan är roligt. Hur många gånger som helst har det slutat med en tokarg Felix som sitter som en felvänd banan i vagnen och gallskriker men det börjar bli bättre. Ofta räcker det med att säga åt honom och påminna om att vagnen minsann också finns om man inte går duktigt. Fast det händer förstås fortfarande att jag får köra i väg med en hysterisk unge. Tack och lov har han börjat inse att det inte är någon idé att bråka så skriket varar bara i någon minut max.

-han ska uppföra sig bland folk. Det vill säga sitta lugnt och vänta på maten, inte skrika i affärer, inte riva i andras saker, säga tack (fast där faller det ofta på att han blir tokblyg när någon främmande kommer), vänta på sin tur och ja, allt det där som hör till ren uppfostran och respekt gentemot omgivningen. Vi är inte vid målet än men han blir bättre och bättre. Vissa saker är han fortfarande för liten för att förstå men man kan ändå träna på dem. Och numer är det bara roligt att gå ut och äta med honom, han är hur duktig som helst!

Nå väl, bråka inte om saker i onödan, det sliter bara ut en. De kommer underfund med vad som gäller bara man tillrättavisar och visar hur man ska göra. Däremot, bråka om saker som de ska kunna när de blir större. Vi har tillräckligt med odrägliga ungar som tror de kan bete sig hur som helst och att de kan göra vad som helst utan att någon bryr sig!!

Jag inbillar mig och vill tro på min idé om att vägen till vettiga unga är genom att lära dem att visa hänsyn och respekt mot alla och allt. Jag vill tro att ett barn som tidigt lär sig att inte ta andras saker heller inte förstör busskurer, att ett barn som växt upp med att få förklarat att alla är olika inte mobbar andra och att ett barn som får kärlek och verktyg att hantera saker med lär sig tro på sig själv och sin förmåga och förhoppningsvis inte faller lika lätt för grupptryck.

Jag kan ha fel, men jag tror ärligt talat inte det. Sunt förnuft, kärlek, förklaringar och respekt kommer man långt på. Vad tror du själv?

Usch, vad synd jag tyckte om honom när han kom och väckte mig nu på morgonen. Han kunde inte öppna ögonen och såg knappt något... Min skrutt! Hoppas han slipper inflammationen snart.

Felix somnade till slut på vår säng här hemma. Och herre gud, han har blivit så stor!! Strax innan bilden är tagen låg han raklång på bredden på sängen och han tar juh upp en stor del av den, inte undra på att sängen blir så trång när han sover med en. Bar nyss över honom till hans säng och samma där, han tar liksom upp hela sängen! Det var juh inte länge sedan han låg uppe i ett hörn och man tyckte att sängen var enorm. Min lille pluttskrutt... Du är det bästa som har hänt mig.

Jag är så gott som hundra procent säker på att Felix har åkt på ögoninflammation, igen. Fast jag ska inte klaga, han har inte haft någon sen i höstas så vi har klarat oss bra. Särskilt med tanke på att han hade säkert fem stycken i höstas. Vi har tid på Ösmo Vårdcentral idag 14.50 och imorgon blir jag hemma och vabbar.

Det jobbiga med just ögoninflammation är att Felix ändå är pigg och alert och vill göra samma saker som vanligt vilket betyder att det är tråkigt att sitta här hemma. Samtidigt kan man inte göra så mycket eftersom han smittar något otroligt. Man kan likna det vid att vara speälsk nästan. Hö hö.

Hans förkylning är bättre även om hostan är envis, särskilt på nätterna. Han hostar så att han vaknar, stackars skrutt.

Nej, nu ska jag göra ett nytt försök att presentera kalsongerna för honom.

Jö jö!

Idag väcktes jag av en Felix som stod vid sängen och pladdrade väldigt mycket om något som jag inte alls förstod. Han hade mycket att säga i frågan och avslutade det genom att hämta en film på min uppmaning. Just nu står han och dansar till Depeche Mode, man kan kalla det för en slags regndans med armar som fladdrar, händer som klappas och en rumpa som åker upp och ner. Jag hoppas han dansar fram sol istället för regn dock. Regn och snö har jag fått nog av nu.

Idag ska Felix till dagis och allt återgår till vardagen efter att vi varit borta hela påsken. Det är dock väldigt skönt att vara hemma igen, nu ska väskorna packas upp, tvätten tvättas och allt ställas på sin plats igen. Senare idag ska jag och syster Sara ge oss ut på en långtur. En mil ska avverkas! Och jag ska leka make up artist på henne inför hennes bal. Det ska bli roligt. Ikväll har vi visningen på lägenheten i Farsta/Hökarängen. Vi började också krångla med banken igåår för att få till stånd ett eventuellt lån, håll tummarna för det nu!!

Vi var iväg och plockade sten idag nere vid havet här vid Västkusten. Jag tycker om Västkusten med stenar, sand, snäckor och musselskal. Jag vet inte varför, men det är så mycket vackrare än Östkusten.

Så här trevligt hade vi det vid vattnet idag.











Felix tyckte det var riktigt roligt att kasta sten i vattnet, han lyckades även kasta sig i vattnet ett par gånger vilket han inte alls tyckte var lika roligt. Döm min förvåning när vi klädde av honom overallen i bilen i tron att han skulle vara dygnsur - han var bara blöt på ärmsluten! Shit vilken bra overall!!

Skit, bajs, tarm, fan och helvete. Jag hittar inga filtar här hemma! Tänkte ta den andra vagnen på lördag när vi ska på kalas i Huddinge och sen in till stan och käka middag. Vår sulky är betydligt smidigare än den Emmljunga vi lånat nu. Så tänkte vara lite förekommande och leta upp en filt till vagnen. Och märk min förvåning, jag hittar ingen! Ingen alls, inte enr en filtsnutt! Gaah. Vi hade juh massor, vad har hänt med dem?

Felix har alltid varit ett ganska snällt barn, särskilt när han var liten och mini och bäbis. Han grät sällan utan anledning, sov hela nätterna från 12 veckors ålder, åt bra (lite för bra enligt BVC dock), har aldrig varit svår att lägga på kvällar och ja..helt enkelt ett så kallat snällt barn. (Fast, hur kan det finnas bäbisar som inte är snälla? Nå väl...)

Nu är det payback time! Idag spottade han ut all hostmedicin på mig för att han inte ville ha den. Vid middagen gallskrek han för att han inte ville äta. Ikväll låg han på golvet och storgrät för att han inte fick se mer på film. Det är rätt jobbigt ibland när han sätter igång. Men samtidigt är det charmigt, på något halvskevt sätt. Dessutom är jag glad för att han har humör. När jag beklagar mig för folk som känner mig brukar de bara skratta till och säga: "Ja, jag undrar jag var han fått det i från..?" tillsammans med en menande blick och sarkastisk röst. Jag flörstår inte vad de menar.

Felix, the one and only, är en rolig liten kille. Han har mycket nytt för sig nu, både uppfostrade saker och mindre önskvärda beteenden som inte är helt passande i alla situationer. Han har börjat krama personalen när vi ska gå från dagis, och han kramar också folk hej då när man frågar om han inte ska säga hej då. Han tackar fint (oftast åtminstone), äter rätt städat och har bytt ut ordet Nej mot Inte när det är något han inte vill. Då skakar han på huvudet och säger/vrålar "Inte!". Han har också kopplat ihop ordet Slut med dess rätta innebörd. Väldigt bra, eftersom han slutar tjata om man säger att det är slut. Det har också börjat ploppa utt en del nya ord, det roligaste är väl Schläch, som betyder Shrek.

Mindre passande saker han börjat med är att protestera och tjura (han blir inte lika arg alla gånger som tur är) när han inte får som han vill, peta sig i näsan så hela ansiktet rör sig i takt med fingret, och han ger sig inte förrän han hittat något att pilla ut och plocka med. Han har också förstått hur man öppnar sopskåpet och insett att man kan plocka upp soporna. Det vill han göra varje gång man kastar något han vill ha, eller kastar mat som han inte vill äta. Men så fort det åkt i soporna så är det helt plötsligt intressant igen. Jag begriper mig inte på just den logiken.

Jag har lite separationsångest ikväll. Felix har blivit så stor och dagen han föddes känns som ljusår bort just nu. Idag har han till exempel ätit på restaurang och skötte sig ypperligt, inget skrik och gnäll utan väntade snällt på maten och åt ordentligt. Ikväll somnade han snällt (ja, efter 15 minuters illvrålande för att han inte ville sova, men sen gick han och hämtade nappen och kröp upp i sin säng igen) i sin säng utan spjälor. Åh, min lille gubbe börjar bli en stor kille nu!

Därför har jag suttit på hans bilddagbok och tittat på bilder och gullat mig över dem. Ett smakprov från dagarna runt hans födsel:

 

Ja, han har lite märkliga miner för sig nu när man tar kort på honom. Så fort han ser kameran så börjar det. Men han är mycket sötare när han inte gör sina märkliga miner. Min stooora kille!

kor = skor
Poo = Teletubbisarna
sitta
stiut = slut
titta
hej
hej då
mamma
pappa
titt dä = titta där
så
vadde = vad är det?
dum
mat
hampa = lampa

Prata har han gjort länge, men nu äntligen börjar vi förstå honom! ;-)