Suzan - ingen annan

Jag fick ett infall alldeles nyss, nämligen att jag skulle söka till Socionomprogrammet på distans i Norrtälje mot HiG. En träff i veckan lät inte helt orimligt att sitta och åka till Norrtälje för. Dessvärre insåg jag nyss att jag blandat ihop det med Umeås distansutbildning. 2-3 studieträffar per vecka samt föreläsningar och kursintroduktioner i Gävle. Det funkar inte, inte om jag ska jobba samtidigt. Fan. Fan. FAN!!

I går bestämde jag mig för att färga håret på rent infall. Jag gick förbi hyllan med hårfärger på ICA och plötsligt låg en förpackning Garniers Kashmirfärg i korgen. Ljusbrunt var färgen som utlovades. Det blev inte ljusbrunt. Det blev mörkbrunt. Och jag bli arg på mig själv för att jag aldrig lär mig: när mitt hår är blont suger det färg som fan och blir betydligt mörkare än tänkt resultat.

 

Men det gör inget, jag gillar färgen och behöver bara slänga i en toning för att slippa att dassigheten. Det jobbiga blir bara den dagen jag får för mig att jag ska vara blond igen...

Nu har jag fyllt i ansökan till körkortstillståndet och imorgon efter personalmötet på jobbet ska jag åka ner till Nynäs och se till att få syntestet gjort så jag kan skicka in ansökan. Nu eller aldrig känns det som. Jag har dragit på det i för många år nu och nu fan ska det bli av. Jag har tre mål för i år: Körkortet, Tjejmilen och att ha kul. Det är dags att börja jobba på alla tre, inte bara på att ha kul. Med lite tur är det okej väder ute ikväll med så jag kan ge mig ut och motionera lite också.

Jag har semester idag eftersom Micke också jobbar. Det blir så ibland i och med att våra scheman ser ut som de gör. Vad jag och Felix ska göra av dagen vet jag inte riktigt. Vi hade besök av Felix' farfar och Lisa fram till för en timme sedan. Jag hade dock trott de skulle stanna längre så har avböjt alla förfrågningar om att göra något idag. Typiskt. Men vi kommer nog på något vi kan göra för att få dagen att kännas lite mer som helg.

Felix ska sova snart och efter det får jag se hur mycket klockan blir. Är lite sugen på att dra ner till simhallen och bada lite men det beror sig helt på, de stänger redan 15.00 idag.

Felix var för övrigt rolig igår. Han ville absolut inte gå och sova så jag lät honom hållas. Vid 20.45 var det helt plötsligt lite för tyst här hemma och Felix var försvunnen. Gissa var jag hittade honom? Jo, i sängen. Han hade själv krypit upp i sängen och låg och väntade på att få stoppas om och få musik att sova till. Någon minut senare sov han som en gris. Igår kväll kom han också för första gången promenerandes utifrån sitt sovrum också, vinglade fram för att han knappt tittade var han gick. Men det gick lätt att få honom att somna, lite omstoppning och varm mjölk så var det klart.

Nej, nu ska jag försöka få lillmannen att sova lite.

Meeh, jag hade juh nästan glömt bort att jag skulle söka till universitet i höst. Klantigt. Nu måste jag försöka att komma ihåg det.

Ännu en fredag kväll på jobbet. Dagen har gått fort idag vilket har varit skönt, dygnspassen blir lätt sega emellanåt. Det verkar inte vara något att se på TV heller, så det är tur att jag tog med lite Twin Peaks att plöja igenom. Det var länge sen nu.

För övrigt vore det trevligt med ett V-race någon gång. Någon annan som är sugen?

Dagen började bra, jag har varit i stan, hämtat biljetter, köpt present till Ellis, ätit god lunch på Fridays, köpt mp3-spelare (det var svårare än jag trodde att hitta en liten en som man kan sätta fast när man springer) och köpt en ny plutt till näsan.

Sen ringde någon och dagen blev dålig. Men jag ska vända det till något bra, genom att springa och försöka komma på ett nytt mål med mig själv. Skola igen kanske?

Men jag undrar, med dagens teknik, när kommer små mp3-spelare med Spotify på?

- och andra frågor och svar från förra seklet.

Fråga; ”Vilka äro mest begåvade: de små eller de stora?”
Svar; I boken Hur kan man av en människas yttre sluta sig till hennes karaktär?, Allers Familj-Journals handbok 1927, sidorna 8-9, kan man läsa slutsatsen; ”Ju kortare benen äro i förhållande till kroppen, desto bättre står det till med intelligensen.” efter ett långt dividerande om vetenskapsmän som mätt, forskat och läst sig fram till att minsann både Goethe (som tydligen var av medellängd men med riktigt korta ben) och Alexander den Store hade lång överkropp tillsammans med ett par korta ben.

Fråga; ”Vad kan man sluta sig till av en människas gång?”
Svar; Efter att noga ha understukit det faktum att man endast kan använda sig av en persons normala gångstil och ta hänsyn till att man kan gå olika i olika sinnesstämningar och situationer så kommer de, återigen i boken Hur kan man av en människas yttre..., sidorna 14-15, fram till följande, åtta ”faktum”;
”Fast och säker gång: handlingskraftig, något inbunden och oberäknelig, men modig och i regel samvetsgrann.
Fast och gravitetisk: självmedveten, handlat endast, när nöden kräver det, blir lätt irriterad.
Elastisk och lätt: varmhjärtad, lättrörd, icke vidare tillförlitlig, saknar uthållighet.
Tung och klumpig: icke vidare flitig, brist på fantasi, välvillig, älskvärd.
Lutande och osäker: misstrogen, lättskrämd, vankelmodig, obeslutsam, anlag för melankoli, fantasifull.
Hastiga, trippande steg: livlig, otålig, småaktig.
Långsamma, korta steg: trög natur
Långsamma steg, högburet huvud: inbilsk, uppblåst.”
Alltså, det är bäst att man har en fast och säker gång med andra ord.

Fråga; Kan sättet man håller i sin cigarr (och troligtvis sin cigarett) avslöja hur man är som person?
Svar; Frågan är inte direkt hämtad från boken Hur kan man av en människas yttre... men däremot har de ett avsnitt som behandlar detta och liknande. Enligt boken, sidan 38, så är man öppenhjärtlig och innehar ett vänligt sinnelag om man håller cigarren med öppen hand (ni vet, mellan långfingret och pekfingret), älskvärd och pratsam om man håller cigarren mellan två fingrar och stödjer den med tummen, när man håller cigarren med glöden in mot handen så har man koncentrationsförmåga och andlig livaktighet. Vidare kan man läsa att de som håller ciggaren mellan tummen och pekfingret är hjärtegod, en trevlig sällskapsbroder men egensinnig och om man cigarren vågrätt mellan pek- och långfingret samtidigt som man håller handen knuten så är man skeptiskt lagd, försiktig, överväger grundligt saker och ting innan beslut tas samt svår att hänföra. Och slutligen, om du håller cigarren mellan tummen och pekfingret och riktar cigarren som ett vapen framåt tyder det på fast beslutsamhet och växande hänsynslöhet. Alltså, vill du maffiaboss så är det bäst du håller cigarren på sistnämnda sätt.

Fråga; ”Är det rimligt att begära sexuell avhållsamhet för äktenskapet?”
Svar; Både frågan och svaret finner du i Rätt och Orätt i sexuallivet av Bo Giertz, 1954, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. Här måste jag citera hela stycket. Jag bara måste.
”För de flesta kvinnor är den frågan inte något problem alls. Deras sexualdrift hänger så naturligt samman med deras längtan efter hem och barn, att de aldrig skulle tänka på några lösa förbindelser, om de inte tubbades till det av män, som de råkat förälska sig i och missbruka deras kärlek. Sedan kan avhållsamheten bli ett problem också för en kvinna (vilket ytterligare ökar mannens ansvar, när han utnyttjar en kvinna, som han sedan överger).
För mannen ligger saken annorlunda till. Hans drift är så stark, att det alltid behövs en viss självkontroll, om han inte skall använda den på ett oansvarigt sätt. Om han dessutom gör allt för att hetsa upp den genom att ständigt syssla med erotisk litteratur, pornografiska bilder och sexuella fantasier, så är det inte underligt, om han en vacker dag börjar undra, om det går att leva avhållsamt.
Vad säger vetenskapen?
Medicinska fakulteten i Paris fick under första världskriget yttra sig i den frågan på grund av de långa militärinkallelserna och svarade enhälligt: Det är nödvändigt att underrätta unga män om att avhållsamhet ej blott är möjlig men även tillrådig och hälsosam.
Medicinska fakulteten i Oslo har en gång gjort ett liknande uttalande: Sjukdom till följd av avhållsamhet har aldrig påvisats, men däremot åtskilliga sjukdomar av motsatt anledning, nämligen sexuella utsvävningar.
Det är alltså riktigt, möjligt och nyttigt att leva i avhållsamhet före äktenskapet.
Det bör kanske understrykas, att vi här talar om normala människor. Människor, som har någon rubbning i själslivet, ha det ofta svårare än andra med sin sexualdrift. Det rå de givetvis inte för. De böra tala ut med någon läkare eller själasörjare om saken. Men det är inte efter dem som det normala och sunda livet skall rätta sig efter.
Naturen egen ordning bevisar, att avhållsamheten är möjlig och naturlig. Naturen själv reglerar nämligen den utlösning som måste ske hos en man, som lever i avhållsamhet. Sädesavsöndringen fortgår ju oavbrutet inom hans kropp. När den nått en viss gräns, sker det en utlösning under sömnen. Det kallas pollution och är en alldeles naturlig sak, som inte föranleder andra åtgärder än att man tvättar sig. (Det är för övrigt inte all sädesvätska, som på detta sätt lämnar kroppen. En del av den absorberas igen och kommer till nytta som ett krafttillskott i kroppen, inte minst för de finaste livsprocesserna. Den blir, som en vetenskapsman uttryckt det, ”kraftfoder för hjärncellerna”. Avhållsamheten kan alltså betyda ett direkt krafttillskott och ökad livsduglighet.)
Däremot är det inte naturligt och riktigt att själv åstadkomma sädesutlösningen. Sådant kallas onani eller självbefläckelse. I gammaldags läkarböcker framställdes onanien ofta som en fruktansvärd last, som bland annat kunde leda till sinnessjukdom. Det är dess bättre ingen sanning. Onanien är en ovana, som känns snaskig och förnedrande. Den skall redligen bekämpas som andra ovanor Inför Gud är den dock inte synden framför andra synder. Man skall göra med den som med sina övriga fel: erkänna den och försöka lägga bort den. Men man skall inte tappa modet, om man inte vinner seger med detsamma. Det finns förlåtelse också för den som faller på nytt. Huvudsaken är att man inte tystar sitt samvete och att man inte ger upp kampen. Släpper man efter alldeles kan onanien bli en verklig last.
Alltså:
Det går att leva i avhållsamhet.”
Och pojkar, sluta runka och inled oss inte i synd genom att kunlla oss och sen dra. Vi har bara samlag för att få barn. Inget annat.
För att klara av att leva i avhållsamhet bör ni, enligt boken följa följande råd; kroppslig hygien (inga sena nätter, ingen sprit och ingen arbetslöshet eller porr), andlig hygien (läs inget av tveksam karaktär, se inga amerikanska filmer), tidigt äktenskap (du gifter dig, sen kan du knulla skiten ur henne) och slutligen fast mark under fötterna (moralen och etiken, pojkar!). Så, nu kan du leva avhållsamt.

Jag blev väckt av en liten gullgris som stod vid sängkanten och babblade idag. Ett ganska trevligt sätt att vakna på må jag säga! Just nu sitter den unge herrn och tittar på I drömmarnas land. Han har slutat vara så fixerad vid Teletubbies - äntligen! Filmvalet är ganska varierat och den senaste tillskottet bland favoriterna är till min stora glädje och stolthet Kalle och Chokladfabriken. Han har sannerligen smak!! Synd att han är lite liten för de andra Burton-filmerna jag har.

Idag är en bra dag. Det har jag bestämt. Så jag tänker bjuda på lite musik för att er morgon ska få en lika härlig start om min fått, låtar som får mig att k'nna mig glad och energisk (och glöm inte att jag är en melodimänniska och inte textmänniska).





Ja, jag har en radiomusiks-morgon i dag. Den första (The Sound of San Frabsisco-Global Deejays) har en riktigt skön slinga i slutet av refrängen som jag skulle sätta på repeat vissa dagar. Röyksopp och Robyns hit har jag fastnat mycket för, blir glad av den även om texten i sig inte är så munter. Shame on me-Alex Sayz är en sån där låt som får mig att vilja börja dansa. Ha ha... Fast det är det å andra sidan många låtar som gör.

Jag har lite separationsångest ikväll. Felix har blivit så stor och dagen han föddes känns som ljusår bort just nu. Idag har han till exempel ätit på restaurang och skötte sig ypperligt, inget skrik och gnäll utan väntade snällt på maten och åt ordentligt. Ikväll somnade han snällt (ja, efter 15 minuters illvrålande för att han inte ville sova, men sen gick han och hämtade nappen och kröp upp i sin säng igen) i sin säng utan spjälor. Åh, min lille gubbe börjar bli en stor kille nu!

Därför har jag suttit på hans bilddagbok och tittat på bilder och gullat mig över dem. Ett smakprov från dagarna runt hans födsel:

Jag skulle iväg med en kompis idag och se på Snabba Cash. Klockan 18.20 tyckte vi var en bra tid. Så när jag skulle reservera biljetter så gick det inte (Micke hävde ur sig att det nog berodde på att man inte kan reservera efter att ett  visst antal biljetter är sålda/reserverade, det kan stämma, vad vet jag?). Försökte att köpa biljetter men eftersom jag har ett par tillgodo-biljetter så gick inte det. Så det blir ingen Snabba Cash idag tyvärr. Men nästa onsdag ska vi gå i stället, har reserverat biljetter nu och ska hämta ut dem i morgon.

Måste också köpa en ny näsplutt då jag försnillade min i lördags i min onykterhet. Nu undrar jag bara vad jag ska göra med resten av tiden jag är inne i stan. Känns lite tjatigt att åka in för två smågrejer, någon som vill luncha eller fika?

(Och jag längtar ihjäl mig efter att komma närmare civilisationen...)

Just curious, hur många är det som läser bloggen?

 

Jag måste skaffa en mp3-spelare! Särskilt om jag ska vara ute och springa sen. Det går juh inte att springa utan musik heller!

Jag tjatar juh en del i det här med att flytta närmare stan och byta lägenhet och habbla, habbla. Så nu ska jag delge er vad det är jag allra, allra helst vill ha. (Men troligtvis inte får med tanke på att min drömlägenhet kostar alldeles för mycket peningar för att jag någonsin ska kunna köpa något liknande)

För det första är det en luftig lägenhet med stora ytor med minst ett "onödigt" rum. Sovrummen ska vara stora och luftiga, det får gärna vara en öppen planlösning mellan kök och vardagsrum och hallen ska ha rejält med rymd. Högt i tak är också något jag gärna vill ha.

Den ska ligga centralt, men inte mitt i smeten. Alltså ingen lägenhet efter Drottninggatan men gärna nära till stan. Typ Söder, Hammarbysjöstad, Essingen... Ja, ni fattar gissar jag.

Invändigt ska lägenheten vara ljus och fräsch (inga mörka tapeter eller nerkladdade lister på grund av den tidigare hyresgästens oförmåga att måla på rätt plats). Köket ska kännas rent och det ska finnas hett vatten i kranen. Badrummet får helst vara nyrenoverat så jag vet att det inte är någon annan skit jag skönjar mellan kakelplattorna. Det får dessutom vara en touch av lyx i badrummet och gärna ett stort badkar.

Det var nog allt. Och jo, jag önskar mig förståndiga och trevliga grannar, och många, stora fönster åt alla håll. En stor balkong, hiss och klädkammare vill jag också ha. Men sen var det nog inget mer...

Nu har jag fått en fix idé. Jag ska springa Tjejmilen!! Hittade ett träningsprogram på deras hemsida som startar 19 april i år och jag hade tänkt följa det. Man kan nämligen träna på fem olika nivåer vilket bra eftersom jag är fullständigt otränad och framförallt, jag har noll kondition.

Men det blir en kul grej, något folk inte förväntar sig att jag ska göra! Till på köpet kanske jag slutar röka igen, det vore inte helt fel.

Nu vill jag bara hitta några fel som vill/tänker springa så man kan hjälpas åt att träna, motivera varandra och nå målet!

Vill du?

Så där. Nu har jag mailat Korpföreningen Nynäshamn och hoppas på att kontaktpersonen svarar ganska snabbt. Jag har precis fått för mig att det vore roligt att börja spela innebandy igen. Eller volleyboll, eller basket. Eller ja, vad som helst som sätter lite eld i rumpan på en.

I vanlig ordning är juh nyårslöftet att börja träna och leva sundare. I år ska jag till och med skaffa ett par löparskor! Jisses, vad hurtig jag känner mig. Och taggad!










Och vet ni vad det bästa är? Skorna reas ut för 299 kr och är i juniorstorlek! Ha ha! Och jackan kostar ynka 74 kr.

Så kommer den där tiden på året som alltid kommer, nämligen tiden för Melodifestivalen och OS. (Och för övrigt den mesta andra typen av sport som full uppmärksamhet i media) Och jag blir återigen socialt handikappad. Jag har noll intresse av både OS och Melodifestivalen, framför allt det sistnämnda. OS beror på att jag inte är ett dugg sportintresserad. Jag förstår inte alls grejen att sitta klistrad framför TV:n och titta på folk som åker skidor, skjuter prick, springer ikapp eller jagar en boll. Att se det live vid en arenan begriper jag däremot.

Vad gäller Melodifestivalen så ja... Jag förstår det inte heller, dåliga låtar framförda av desperata artister och kändisar i olika former. Det är lite som dansband, fast värre. Det enda jag noterar med Melodifestivalen är att de låtar som är med spelas sönder på radion ungefär lika länge som det tar för dem att dra ihop en ny omgång med delfinaler och annat larv. I vuxen ålder har jag bara sett en enda Melodifestival och det var det året Lordi vann med Hardrock Hallelulja vilket i och för sig var roligt, mest på grund av Carolas reaktion när de golvade henne och publiken sågade hennes ego vid fotknölarna för en stund. Och den enda anledningen till att jag såg den omgången var att vi var på en krog med storbilds-tv som råkade visa det. Annars hade jag inte sett det. Jag försöker med alla medel undvika att se det även om det inte alltid lyckas, mest på grund av att "alla andra" vill titta på skiten. Vilket resulterat i ett otal förfester där TV:n står på i bakgrunden (och jag demonstrativt sitter med ryggen mot TV:n och försöker föra samtal med de andra festdeltagarna, det brukar dock misslyckas) eller lördagskvällar på jobbet då kollegor eller boende vill titta på det.

Det här gör med andra ord att den här tiden på året innebär att jag sitter som ett bortkollrat kolli vid alla samtal eftersom jag inte vet vad folk pratar om. (OS, sport och Melodifestivalen är skrämmande stora samtalsämnen) Mina referensramar för sport och Melodifestival kan liknas vid ett barns referensramar om Pythagoras sats. Jag förstår att de pratar, men inte vad de pratar om.

Så käre tomten, i år önskar jag mig två små saker bara. Att Melodifestivalen läggs ner och att all sport får egna kanaler och inte förpestar alla TV-kanaler med direktsändningar, försnack, eftersnack och löjliga sportnyheter. Det var allt! God jul på dig tomten!

Jag mår illa och har en konstig känsla (läs: magsjukekänsla) i magen. Det är inte bra. Jag hoppas det bara är skär inbillning.

Nu tror jag att jag har bestämt mig för vad jag ska göra med håret. Jag ska bleka det så det blir blont, eventuellt lägga i lite svarta slingor. Det beror dock på. Det ska bara toppas och klippas upp lite grann. Hur det blir med luggen har jag inte bestämt än, den är både bra och dålig.

Vad tror ni om det? Och vad tycker ni jag ska göra med luggen?

Jag har aldrig gillat Carola, någonsin eller på något sätt. Och varje år ger hon mig mer vatten under kvarnen för min åsikt om henne. Det härr är det senaste: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6641311.ab

Parfym? Jag trodde först det var ett skämt men icke. Parfym är fan det sista man behöver efter att ha vart med om en jordbävning som förstört det mesta!

Ikväll blir jag själv hemma, eller ja, Felix är juh så klart hemma han med men han sover redan vid 19.45. Då ska jag njuta av att vara själv hemma.

Märkligt? Inte ett dugg, man behöver vara själv ibland för att samla ihop sig lite. Och efter den här veckan (28 timmar övertid är inte illa pinkat på fyra dagar) behövs det verkligen.

Vad ska jag göra då? Jo, fixa naglarna, slösurfa, göra pedikyr, halsa kaffe, bada, göra en hårinpackning och evenutellt ge mig på topparna. Det där sistnämnda beror dock på. Lite osäker på att jag fixar det själv.

Åh, jag längtar faktiskt. Det ska bli en skön kväll ikväll.

Nu fick jag en idé. För länge sedan hade jag lila slingor. Ett tag några breda som var färgade i mitt hår, mycket snyggt och jag trivdes bra med det. Och för (oj, nu måste jag verkligen tänka...) 3.5 år sedan hade jag löshårsslingor i svart och lila. Den lila var ordentligt lila, så där så att det inte gick att missa dem. Hade fem svarta och fem lila utspridda i håret. Det var också snyggt.

Vad är då idén? Jo, att göra något liknande igen. Det snygga med de färgade lila var att de flöt in i håret och gav det en lila touch emedan de i löshår var skarpare och syntes tydligt. Så nu måste jag fundera över vilken typ av slingor jag ska ha, och i vilka färger. Lila troligtvis förstås. Lila är aldrig fel.

Någon som vill göra om designen åt mig på bloggen? Vill ha en enkel en men som inte är någon av de stilmallar som blogg.se tillhandahåller. Pretty pliiiz?

Jag är i valet och kvalet med vad jag ska göra med håret. Ska jag bli brunhårig igen, fortsätta vara blond, göra slinger eller vad? Och vad ska jag göra med själva håret? Ska jag klippa det kortare eller försöka spara ut det? Vad tycker du?





Mörkare brun?





Ljusare blont?






Ljusare brunt?


Ska jag behålla luggen eller låta den växa ur?








På den här bilden är dessutom håret något kortare än nu.



Vad tycker du?!

1 . Folk som lämnar sopor utanför.
På jobbet har vi ett soprum ute på gården. För att kasta sina hushållsopor ska man låsa upp en liten lucka och sedan kasta in soporna. Jobbigt? Inte alls. Men varför kan då inte folk slänga sina soppåsar istället för att ställa dem utanför? Sjukt äckligt ur alla perspektiv och synvinklar.

2. Snön.
Jag må vara en norrlänning som tycker om vinter, men nu får det vara nog. Jag vill ha sol, värme och och "rena" gångvägar. Snön börjar bli riktigt jobbig, särskilt när man ska dra en barnvagn. Men, den är i alla fall fin när man tittar på den.

3. Min trötthet.
Det känns som om jag varit trött i ett halvår nu och det går aldrig över. Ska nog kräva en ledig helg snart så jag får sova ut, vila och bara göra ingenting.

(Det här inlägget skrevs medan jag var i Sundsvall men blev publicerat nu först då jag glömt att lägga upp det)

Norrland och jag har en liten märklig relation. Jag hatar det samtidigt som jag älskar det! En slags hatkärlek ala borderline.
Jag kommer från Bollnäs/Söderhamn, det vill säga Hälsingland, södra Norrland. Där är jag uppväxt. Vi flyttade från Bollnäs till Söderhamn när jag var fyra och jag flyttade tillbaka till Bollnäs när jag var 16 år. Söderhamn är inte mycket att hänga i julgranen, jag trivs inte alls där. En period fick jag ont i magen i samma stund som bussen kom till E-Center (början av själva stan, från Bollnäs räknat) och hade ont tills jag åkte tillbaka samma väg och lade E-Center bakom ryggen. Bollnäs å andra sidan är min riktiga hemstad. Jag trivs där - i korta perioder. Med andra ord, en helg hemma i Bollnäs är bara roligt, men jag skulle aldrig kunna flytta tillbaka. Vi övervägde det i början av sommaren, billigt med hus, nära till min släkt. Men nej, jag skulle inte stå ut! Det kliar rastlöst i min kropp bara jag tänker på det. Jag trivs alldeles för bra med att bo i "närheten" (nej, Ösmo är inte nära, men det är fortfarande nära med Norrlandsmått mätt) av Stockholm.

Släkten på min mammas sida finns runt Sundsvall. När jag skulle söka högskola var jag ett tag inne på att söka mig upp hit men nej. Det är för långt uppåt, för kalla vintrar, för korta somrar. För mycket Norrland på riktigt liksom. Det blev Malmö i stället.

När jag var gravid kunde jag få riktig hemlängtan till Bollnäs, så där att jag var fullt beredd att bara ta alla saker och flytta dagen efter. Bollnäs är riktigt vackert på sommaren med Ljusnan, skog, ängar, utomhusspelningar, sjöar och en härlig stämning i staden. På vintern har det också sin charm men inte riktigt på samma sätt. Fast inget är på samma sätt på vintern som på sommaren.

Den största skillnaden mellan Bollnäs och Nynäshamn är att Bollnäs tar till vara på allt, det ordnas utomhusspelningar (Karlslundsrocken exempelvis), brännbollsturneringar, långkvällar på stan, mycket spelningar med lokala band och ja... Visar upp en vilja och en stolthet för Bollnäs. Det gillar jag verkligen!
Nynäshamn å andra sidan här händer - *trumvirvel* - ingenting!

Och jag, som uttryckligen sagt flera, flera gånger, att jag inte gillar Stockholm och inte vill bo här kan inte tänka mig en annan stad nu. Den har liksom växt fast på mig. Snart ska vi också på allvar börja leta boende närmare stan så vi kommer i från den här gudsförgätna hålan Ösmo.

Ja, nu är man inte bara gammal, utan tandlös också! Var in på City Dental i dag och tog bort min lösa mjölktand. Och jisses vad skönt, de senaste dagarna har det varit jobbigt att äta eftersom jag varit rädd att bita av den samt att det gjort ont så fort jag kommit åt den. 1 380 spänn gick notan på, för en röntgen och ett tandläkarbesök som varade i max 15 minuter. Den timlönen skulle jag inte tacka nej till.

Det konstaterades också att jag inte kan få ett implantat som jag hoppats på, utan de ska sätta dit en brygga. Det finns inte plats i käken för att sätta fast ett implantat så de ska ta bort två stycken till och göra en brygga och sätta dit i stället. Jag vill inte ens tänka på vad obehagligt det kommer att bli. Det var jobbigt nog att sitta i en stol med öppen käft medan en ung, snygg, engelsktalande tandläkare vid namn Vladimir grävde runt i munnen på mig. Jag ska ta med mig musik nästa gång, och helst någon som sitter och håller mig i handen medan de håller på. Någon som anmäler sig frivilligt? 9:e mars 18.40 samt 23:e mars 19.20 är det dags.

Vad är då notan för det här? 16 690 kronor. En månadslön med andra ord. Tack vare tandvårdsreformen så kommer jag undan med att bara betala 9 980 kronor för det. Det är inte billigt att gå till tandläkaren. Och det känns egentligen för jävligt att det ska vara så dyrt. Varför? Jo, därför att min mjölktand inte är mitt fel. Det är inte mitt fel att jag inte har alla fasta tänder själv, det är nämligen av den anledningen som tanden funnits kvar så länge. Det finns ingen tand under som har velat peta bort min mjölktand och därför har den suttit kvar till i dag. Folktandvården ville inte göra något tidigare (det vill säga innan jag var 20 och hade gratis tandvård), den skulle "ramla bort av sig själv" hette det.

Skulle jag däremot vara tvungen att betala de summorna för att åtgärda något jag själv orsakat mig, till exempel få värre astma på grund av att jag röker, så skulle det inte kännas lika jävligt, eftersom det är mitt eget fel och jag då vackert får stå för vad jag gjort mot mig själv.

Nå väl, min tand är borta och min värk med just nu. Det känns bra. Tills vidare förtränger jag framtidens tandläkarbesök samt den troliga isoleringen jag kommer att ägna mig åt. (Alltså, vem vill visa sig bland folk när man inte har tänder? Hoppas de sätter dit något den 9:e så jag slipper gå med stängd mun och skämmas varje gång jag öppnar den.)

Ha det bra gott folk!
Och glöm icke - borsta två minuter varje morgon och kväll så håller tandtrollen sig på avstånd!

Emedan Lena drabbas av ondskefulla visdomständer --> http://terroristbrev.blogspot.com/2010/02/ive-got-another-puzzle-for-you.html  så håller jag på med en smärtsam separation från min allra sista mjölktand. Jag drömmer också mardrömmar om tandläkarräkningen för detta, dragning, tandhygienist, implantat och all skönes jävla skit som ska göras. Bläh.

(Korrektion: Timrå, men Sundsvall passade så mycket bättre)


Klockan är i skrivande stund 02.35 och jag har suttit vid datorn i lite drygt tio minuter redan. Varför? Min käre son tycker att i natt är en bra natt att vägra sova. Jag gav upp efter en timme och nu sitter vi här. Jag framför datorn och Felix framför Teletubbies. Just nu är han dessutom extra söt med en massa choklad runt munnen och en konstant oskyldig uppsyn. Den oskyldiga synen kan dock behövas för att väga upp hans beteende de senaste dagarna. Odrägligare unge har man fått leta efter i ärlighetens namn. Får skylla på understimulans eller något... *host*


Det där med festivaler börjar bli ett huvudbry. Jag har ingen aning om vad jag ska satsa på i sommar. Arvika (Kent? Nja, jag skulle se dem om jag var där, men inte åka enkom för dem.) blir det nog inte, var inget band alls som lockade i år och även om musiken inte är allt så...nej, jag vill ha lite band som jag vill se, annars kan jag lika gärna åka till en valfri camping och leka festival. Flera verkar åka till Sweden Rock i år men det var inte just något band (Danzig typ) som drog av årets line up där heller, dyr är den dessutom! Emmaboda, Roskilde, Hultsfred, nej. Rockweekend kan nog vara något, det mest negativa är att den börjar samma dag som Felix blir två.

Sonisphere? Både ja och nej. En dag, nära hem, relativt billigt men samtidigt, festival ska man campa på!

Nu har min mormor också kommit upp och håller oss sällskap.
Jö jö!

Sitter i skrivande stund på tåget mot Sundsvall, vi passerad nyligen min gamla hemstad Söderhamn (aka Döderhamn). Vi är framme i Sundsvall om 1 timma och 10 minuter.

Felix ligger i sin vagn och sover gott. Turen var på vår sida, vi har ett fönsterbord med vagnutrymme alldeles bakom våra stolar. Så där är nu både Felix, vagn och all förbannad packning. Att gå hemifrån till tåget var inte roligt imorse. Tungt och otympligt som fan. Dock mer tur som strålade mot oss i morse, vi gick hemifrån 8.00 och hann med 8.15 (tanken var att åka 8.45 nämligen). Med tanke på att vi var 20 minuter försenade in så är jag glad att vi kom med det. Risken är att det tåg vi tänkt åka med var mer försenat.

Felix har faktiskt varit rätt duktig, han har bråkat lite och skrikit lite men det har varit väldigt lite av det. Han har ätit lunch samt blivit rejält mutad av både bulle, fruktdryck och framför allt mandariner. Men det har hållt honom på ett ganska bra humör samt på rumpan framför den lilla DVD:n. Hoppas nu på att han sover hela vägen som är kvar.

Jö jö!

Förr eller senare är det något alla föräldrar måste göra. Jag själv har sett fram emot det med skräckblandad förtjusning: Hur kommer jag att reagera? Kommer han att se äldre ut? Konstigare? Och flera andra tankar och funderingar dyker upp. Men igår var det dags för det vi pratat om ett tag, nämligen - den första hårklippningen!!

Vad ska jag säga? Felix var nöjd efter att vi satt honom framför Lilo och Stitch samt mutat honom med en bit rischoklad. Micke var mest skeptisk och tyckte det blev kort, själv började jag först skratta för att sedan böla över hur konstig Felix såg ut utan hår.












Och här sitter jag och sörjer Felix ljusa, långa lockar. Nästa klippning, då går vi till frisör.

Om typ 18 timmar går jag på semester!! Yeayh!! Och imorgon kväll kl. 19.30 avgår Das Boot från Värtahamnen (?). Åh, det ska bli så gudomligt skönt att vara ledig lite grann! På tisdag sticker vi till Sundsvall och är borta resten av veckan. Hua, som jag längtar. Hoppas det här arbetspasset går riktigt fort nu!

Så var det helt plötsligt torsdag och bara två dagar kvar till det är dags för Dassbåten. I nuläget är jag inte fullt så laddad inför det som jag har varit tidigare. Men det kommer nog.

Och jag ber till Gud att jag inte åker på någon läskig kräksjuka, min kollega har nämligen blivit sjuk på jobbet och det är inte utan att jag nojjar över att själv drabbas av det i och med att jag jobbar dygn imorgon. När jag pratade med sjukvårdsrådgivningen när vi var sjuka berättade de att smittan finns kvar i hemmet i upp till en vecka, med andra ord är risken rätt stor att jag smittas när jag jobbar. Håll nu tummarna allesammans!!

På tisdag åker vi äntligen upp till Sundsvall för att vara där i några dagar samt gå på lille Jamies dop. Det ska bli riktigt roligt att komma upp, och skönt att vara ledig och vara på annan ort. Jag slappnar av bättre då. Och så ska det bli kul att få träffa nytillskottet Jamie som vi inte hunnit träffa än av olika skäl. Ska också bli roligt att få se hur Felix reagerar på Jamie, och vad han tycker om att inte stå i centrum hela tiden. Ha ha. Men hittills har han varit snäll mot de bäbisar han har träffat. Däremot när de blir lite större och kan hävda sig mot honom så blir han lite tuffare mot dem. Måste också försöka hitta kläder till Felix, eller rättare sagt en skjorta eller någon sjysst tröja han kan ha på dopet. Hade velat ha hans vita tröja till hans po.p-jeans men hittar inte den... Synd, för det är snyggt med vitt mot jeans. Dessutom är den oanvänd just för att den är vit. Ha ha.

En liten besvikelse kom idag också, jag har äntligen kommit över uppgifterna så att jag kan logga in på Bostadsförmedlingen. Jag hade inte alls stått i kö så länge som jag trott. Jag trodde jag stått i 2.5-3 år men har bara stått sedan december 2007 vilket känns lite surt. Det innebär att det troligtvis kommer att ta ännu längre tid än vi hoppats på att få tag på en lägenhet närmre stan. Typiskt. That's life though.

I övrigt finns det väl inte så mycket att berätta om just nu. Livet är tämligen ointressant för övriga då jag mest hållt mig hemmavid de senaste dagarna.

En tisdag, ja. En rolig tisdag, nej. Jag gick av mitt pass 9.00 idag och nu är jag hemma i lugn och ro. Ska snart hämta Felix på dagis och så kommer Johanna och Fredikoptern lite senare. Vi ska tvätta ikväll, alltså jag och Micke, inte Johanna och jag.

Idag är ingen bra dag. Men det gör inget, det kommer bättre dagar. Och snart har jag semester! Och på lördag ska jag åka båt, Dassbåten går äntligen av stapeln. Jag ska tillbringa hela dagen med att sova så jag orkar hålla igång hela dygnet vi är ute på böljan blå och dansar till elektronisk musik. Hela måndagen lär jag dock ligga däckad med en hink framför mig. Åldern har börjat kräva sin rätt, jag blir bakis av ynkliga fyra öl nu. Mindre kul, men ett pris man får betala för att dricka. Fördelen är att det i sin tur leder till att man inte är så sugen på att dricka på ett tag sen. Annat var det när man var ung. Jisses, såna mängder man fick i sig, och inte blev man nämnvärt bakis heller, lite trött och seg bara. Oj oj, om jag då hade vetat hur dålig jag skulle bli tio år senare så hade jag fan i mig inte gnällt på den tidens bakfylla.

Tio år, ja... Fy fan vad gammal jag är!!

Klockan är nu kvart över tolv. Jag borde sova vid det här laget, eller i alla fall ligga i sängen med en bok. Men icke. Jag jobbar i natt och har nu för tiden jättesvårt att komma till ro på kvällarna när jag jobbar. Det är jättejobbigt, eftersom vi har sovande jour så bygger juh hela schemat på att man får sin sömn. Men i och med att jag inte lyckas komma till ro blir kvällarna alltid till natt innan jag är tillräckligt lugn för att lägga mig. Och inte nog med det, nu börjar jag dessutom att höra konstiga ljud lite varstans i lägenheten. Det gör det inte lättare att slappna av!! Jag har tillräckligt livlig fantasi för att skrämma upp mig själv utan märkliga ljud!

(Jag är en sån som kollar närmaste flyktväg i fall det blir zombie-attack, eller ifall galna inbrottstjuvar kommer. Främst för zombie-attack dock. Eftersom sovrummet/kontoret ligger längst in i lägenheten så är min plan att att kasta kontorsstolen ut genom fönstret, klättra upp på spaljeväggen vidare till balkongerna och därifrån förhoppningsvis ta mig taket på huset. Där borde jag vara trygg ett tag.)

Så egentligen borde jag väl stänga av datorn och titta på lite TV i stället och bädda sängen och sedan lägga mig och läsa. Men det är just det, jag har inte ro till det. Sitter jag framför TV:n är jag ändå uppe och springer och ska "fixa" saker. Allt från att torka bordet till att kolla något på datorn. Och stänger jag av datorn hör jag fler konstiga ljud, nu är webradion igång åtminstone.

Nå väl, saken blir itne bättre av att jag sitter här. Jag ska nog ge det ett riktigt försök att ta mig till sängen.
Jö jö!

Jag såg något häftigt i lördags tillsammans med Ylva. Nämligen Hotel Pro Formia, en elektro-opera av The Knife. Det tog tid att smälta intrycken, och jag hängde inte riktigt med i engelskan alla gånger (ja, jag börjar bli ringrostig). Det var en otroligt visuell upplevelse, så på den punkten kan jag inte säga annat än att jag är nöjd, deras spelning på Arvika -07 var juh också väldigt visuell.

Det är svårt att beskriva den, men här kommer ett klipp från You Tube som jag hittade nyss. Det är typ hela operan i en väldigt kort version. 80 minutes going 6.50 liksom.

Upplevelsen blir dock inte likadan på en liten datorskärm som den blir på en scen, men det kanske ni förstod? ;-)

Det finns några saker i vårt avlånga land (och ja, en del av sakerna finns juh så klart inte bara här i Sverige) som jag inte alls begriper mig på. En av dem är dansbandsmusik. Jag kanske är konstig, men jag förstår inte alls vad det är som gör musiken bra? Några simpla ackord som går runt, runt, runt och en blond kille i pastellskjorta som sjunger om kärlek? Alltså, jag kan göra det bättre själv, ge mig en gitarr bara! Att gå ut och dansa till dansband, där förstår jag konceptet. Man träffas, dansar och har trevligt. Men det finns juh bättre musik man kan dansa till. Varför inte lite gamla godingar från 50- och 60-talet? Eller lite modern jazz?

Lyssnar du på dansband? Förklara gärna för mig vad det är som gör musiken så bra, för jag begriper det verkligen inte. Och med tanke på hur stort det är so fenomen så vill jag gärna förstå.