Även jag är dödlig - tydligen.
2010-04-27 @ 12:56:15
Jag har precis suttit och fyllt i ansökan om livförsäkring och olycksfallsförsäkring. Mindre kul. Jag är juh odödlig och tänker då rakt inte gå och bli påkörd i morgon eller få en stroke! Så det så. Men, vuxen som man är måste man tänka lite på familjen med, om jag, mot all förmodan och min egen vilja dör, då måste det finnas ett ekonomiskt skyddsnät för det. Sagt och nu också gjort.
Träningen går så där. Jag jobbade dygn igår och slutade nio imorse och hade tid på MVC 11.00 (Nej, jag är inte gravid och nej, jag planerar det inte.). Sen kom jag hem och fyllde i tusen blanketter om mig själv för att ansöka om försäkringarna. Det tog tid, jag var tvungen att tänka massor. Som att komma ihåg vilket datum då min barnmorska sa att jag absolut inte fick gå och jobba för jag låg på gränsen för havandeskapsförgiftning, eller vilken månad jag fick göra alla tester (standardtest hos MVC för HIV, klamydia och annat) för att kolla att jag var helt frisk inför graviditeten och att jag inte var RH-positiv, eller vad det nu är som man inte ska vara som medför en ökad risk vid förlossningen.
Och så fick jag ange vilka mediciner jag tar och varför, det var lätt. Clarityn och Diklofenac mot pollen-päls-allergi och migrän. Och också ange de dagar jag låg inne i samband med kejsarsnittet då Felix kom ut. Turligt nog så minns man just detaljerna runt Felix väldigt väl, och man lär heller aldrig glömma dem.
Min kompis Viktorias son Oliver fyller år idag. Hela två år! Tiden har gått så fort! Jag minns när jag träffade honom första gången, jag var smällfet och höggravid och gick runt i klänning som precis nådde nedanför magen. Och Viktoria var nästan nysnittad och lille Oliver var värsta minikillen som mest låg och sov. Lite annat mot hur det är i dag, fullt ös tills de stupar. Ha ha.
Jag bjuder återigen på en favoritbild på de två herrarna. Det är tråkigt att jag inte kan vara med på kalaset på söndag, men Felix och Micke ska gå i alla fall.
Träningen går så där. Jag jobbade dygn igår och slutade nio imorse och hade tid på MVC 11.00 (Nej, jag är inte gravid och nej, jag planerar det inte.). Sen kom jag hem och fyllde i tusen blanketter om mig själv för att ansöka om försäkringarna. Det tog tid, jag var tvungen att tänka massor. Som att komma ihåg vilket datum då min barnmorska sa att jag absolut inte fick gå och jobba för jag låg på gränsen för havandeskapsförgiftning, eller vilken månad jag fick göra alla tester (standardtest hos MVC för HIV, klamydia och annat) för att kolla att jag var helt frisk inför graviditeten och att jag inte var RH-positiv, eller vad det nu är som man inte ska vara som medför en ökad risk vid förlossningen.
Och så fick jag ange vilka mediciner jag tar och varför, det var lätt. Clarityn och Diklofenac mot pollen-päls-allergi och migrän. Och också ange de dagar jag låg inne i samband med kejsarsnittet då Felix kom ut. Turligt nog så minns man just detaljerna runt Felix väldigt väl, och man lär heller aldrig glömma dem.
Min kompis Viktorias son Oliver fyller år idag. Hela två år! Tiden har gått så fort! Jag minns när jag träffade honom första gången, jag var smällfet och höggravid och gick runt i klänning som precis nådde nedanför magen. Och Viktoria var nästan nysnittad och lille Oliver var värsta minikillen som mest låg och sov. Lite annat mot hur det är i dag, fullt ös tills de stupar. Ha ha.
Jag bjuder återigen på en favoritbild på de två herrarna. Det är tråkigt att jag inte kan vara med på kalaset på söndag, men Felix och Micke ska gå i alla fall.
Kommentarer
