Röker du som en maffiaboss?
2010-02-25 @ 07:47:55
- och andra frågor och svar från förra seklet.
Fråga; ”Vilka äro mest begåvade: de små eller de stora?”
Svar; I boken Hur kan man av en människas yttre sluta sig till hennes karaktär?, Allers Familj-Journals handbok 1927, sidorna 8-9, kan man läsa slutsatsen; ”Ju kortare benen äro i förhållande till kroppen, desto bättre står det till med intelligensen.” efter ett långt dividerande om vetenskapsmän som mätt, forskat och läst sig fram till att minsann både Goethe (som tydligen var av medellängd men med riktigt korta ben) och Alexander den Store hade lång överkropp tillsammans med ett par korta ben.
Fråga; ”Vad kan man sluta sig till av en människas gång?”
Svar; Efter att noga ha understukit det faktum att man endast kan använda sig av en persons normala gångstil och ta hänsyn till att man kan gå olika i olika sinnesstämningar och situationer så kommer de, återigen i boken Hur kan man av en människas yttre..., sidorna 14-15, fram till följande, åtta ”faktum”;
”Fast och säker gång: handlingskraftig, något inbunden och oberäknelig, men modig och i regel samvetsgrann.
Fast och gravitetisk: självmedveten, handlat endast, när nöden kräver det, blir lätt irriterad.
Elastisk och lätt: varmhjärtad, lättrörd, icke vidare tillförlitlig, saknar uthållighet.
Tung och klumpig: icke vidare flitig, brist på fantasi, välvillig, älskvärd.
Lutande och osäker: misstrogen, lättskrämd, vankelmodig, obeslutsam, anlag för melankoli, fantasifull.
Hastiga, trippande steg: livlig, otålig, småaktig.
Långsamma, korta steg: trög natur
Långsamma steg, högburet huvud: inbilsk, uppblåst.”
Alltså, det är bäst att man har en fast och säker gång med andra ord.
Fråga; Kan sättet man håller i sin cigarr (och troligtvis sin cigarett) avslöja hur man är som person?
Svar; Frågan är inte direkt hämtad från boken Hur kan man av en människas yttre... men däremot har de ett avsnitt som behandlar detta och liknande. Enligt boken, sidan 38, så är man öppenhjärtlig och innehar ett vänligt sinnelag om man håller cigarren med öppen hand (ni vet, mellan långfingret och pekfingret), älskvärd och pratsam om man håller cigarren mellan två fingrar och stödjer den med tummen, när man håller cigarren med glöden in mot handen så har man koncentrationsförmåga och andlig livaktighet. Vidare kan man läsa att de som håller ciggaren mellan tummen och pekfingret är hjärtegod, en trevlig sällskapsbroder men egensinnig och om man cigarren vågrätt mellan pek- och långfingret samtidigt som man håller handen knuten så är man skeptiskt lagd, försiktig, överväger grundligt saker och ting innan beslut tas samt svår att hänföra. Och slutligen, om du håller cigarren mellan tummen och pekfingret och riktar cigarren som ett vapen framåt tyder det på fast beslutsamhet och växande hänsynslöhet. Alltså, vill du maffiaboss så är det bäst du håller cigarren på sistnämnda sätt.
Fråga; ”Är det rimligt att begära sexuell avhållsamhet för äktenskapet?”
Svar; Både frågan och svaret finner du i Rätt och Orätt i sexuallivet av Bo Giertz, 1954, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. Här måste jag citera hela stycket. Jag bara måste.
”För de flesta kvinnor är den frågan inte något problem alls. Deras sexualdrift hänger så naturligt samman med deras längtan efter hem och barn, att de aldrig skulle tänka på några lösa förbindelser, om de inte tubbades till det av män, som de råkat förälska sig i och missbruka deras kärlek. Sedan kan avhållsamheten bli ett problem också för en kvinna (vilket ytterligare ökar mannens ansvar, när han utnyttjar en kvinna, som han sedan överger).
För mannen ligger saken annorlunda till. Hans drift är så stark, att det alltid behövs en viss självkontroll, om han inte skall använda den på ett oansvarigt sätt. Om han dessutom gör allt för att hetsa upp den genom att ständigt syssla med erotisk litteratur, pornografiska bilder och sexuella fantasier, så är det inte underligt, om han en vacker dag börjar undra, om det går att leva avhållsamt.
Vad säger vetenskapen?
Medicinska fakulteten i Paris fick under första världskriget yttra sig i den frågan på grund av de långa militärinkallelserna och svarade enhälligt: Det är nödvändigt att underrätta unga män om att avhållsamhet ej blott är möjlig men även tillrådig och hälsosam.
Medicinska fakulteten i Oslo har en gång gjort ett liknande uttalande: Sjukdom till följd av avhållsamhet har aldrig påvisats, men däremot åtskilliga sjukdomar av motsatt anledning, nämligen sexuella utsvävningar.
Det är alltså riktigt, möjligt och nyttigt att leva i avhållsamhet före äktenskapet.
Det bör kanske understrykas, att vi här talar om normala människor. Människor, som har någon rubbning i själslivet, ha det ofta svårare än andra med sin sexualdrift. Det rå de givetvis inte för. De böra tala ut med någon läkare eller själasörjare om saken. Men det är inte efter dem som det normala och sunda livet skall rätta sig efter.
Naturen egen ordning bevisar, att avhållsamheten är möjlig och naturlig. Naturen själv reglerar nämligen den utlösning som måste ske hos en man, som lever i avhållsamhet. Sädesavsöndringen fortgår ju oavbrutet inom hans kropp. När den nått en viss gräns, sker det en utlösning under sömnen. Det kallas pollution och är en alldeles naturlig sak, som inte föranleder andra åtgärder än att man tvättar sig. (Det är för övrigt inte all sädesvätska, som på detta sätt lämnar kroppen. En del av den absorberas igen och kommer till nytta som ett krafttillskott i kroppen, inte minst för de finaste livsprocesserna. Den blir, som en vetenskapsman uttryckt det, ”kraftfoder för hjärncellerna”. Avhållsamheten kan alltså betyda ett direkt krafttillskott och ökad livsduglighet.)
Däremot är det inte naturligt och riktigt att själv åstadkomma sädesutlösningen. Sådant kallas onani eller självbefläckelse. I gammaldags läkarböcker framställdes onanien ofta som en fruktansvärd last, som bland annat kunde leda till sinnessjukdom. Det är dess bättre ingen sanning. Onanien är en ovana, som känns snaskig och förnedrande. Den skall redligen bekämpas som andra ovanor Inför Gud är den dock inte synden framför andra synder. Man skall göra med den som med sina övriga fel: erkänna den och försöka lägga bort den. Men man skall inte tappa modet, om man inte vinner seger med detsamma. Det finns förlåtelse också för den som faller på nytt. Huvudsaken är att man inte tystar sitt samvete och att man inte ger upp kampen. Släpper man efter alldeles kan onanien bli en verklig last.
Alltså:
Det går att leva i avhållsamhet.”
Och pojkar, sluta runka och inled oss inte i synd genom att kunlla oss och sen dra. Vi har bara samlag för att få barn. Inget annat.
För att klara av att leva i avhållsamhet bör ni, enligt boken följa följande råd; kroppslig hygien (inga sena nätter, ingen sprit och ingen arbetslöshet eller porr), andlig hygien (läs inget av tveksam karaktär, se inga amerikanska filmer), tidigt äktenskap (du gifter dig, sen kan du knulla skiten ur henne) och slutligen fast mark under fötterna (moralen och etiken, pojkar!). Så, nu kan du leva avhållsamt.
Fråga; ”Vilka äro mest begåvade: de små eller de stora?”
Svar; I boken Hur kan man av en människas yttre sluta sig till hennes karaktär?, Allers Familj-Journals handbok 1927, sidorna 8-9, kan man läsa slutsatsen; ”Ju kortare benen äro i förhållande till kroppen, desto bättre står det till med intelligensen.” efter ett långt dividerande om vetenskapsmän som mätt, forskat och läst sig fram till att minsann både Goethe (som tydligen var av medellängd men med riktigt korta ben) och Alexander den Store hade lång överkropp tillsammans med ett par korta ben.
Fråga; ”Vad kan man sluta sig till av en människas gång?”
Svar; Efter att noga ha understukit det faktum att man endast kan använda sig av en persons normala gångstil och ta hänsyn till att man kan gå olika i olika sinnesstämningar och situationer så kommer de, återigen i boken Hur kan man av en människas yttre..., sidorna 14-15, fram till följande, åtta ”faktum”;
”Fast och säker gång: handlingskraftig, något inbunden och oberäknelig, men modig och i regel samvetsgrann.
Fast och gravitetisk: självmedveten, handlat endast, när nöden kräver det, blir lätt irriterad.
Elastisk och lätt: varmhjärtad, lättrörd, icke vidare tillförlitlig, saknar uthållighet.
Tung och klumpig: icke vidare flitig, brist på fantasi, välvillig, älskvärd.
Lutande och osäker: misstrogen, lättskrämd, vankelmodig, obeslutsam, anlag för melankoli, fantasifull.
Hastiga, trippande steg: livlig, otålig, småaktig.
Långsamma, korta steg: trög natur
Långsamma steg, högburet huvud: inbilsk, uppblåst.”
Alltså, det är bäst att man har en fast och säker gång med andra ord.
Fråga; Kan sättet man håller i sin cigarr (och troligtvis sin cigarett) avslöja hur man är som person?
Svar; Frågan är inte direkt hämtad från boken Hur kan man av en människas yttre... men däremot har de ett avsnitt som behandlar detta och liknande. Enligt boken, sidan 38, så är man öppenhjärtlig och innehar ett vänligt sinnelag om man håller cigarren med öppen hand (ni vet, mellan långfingret och pekfingret), älskvärd och pratsam om man håller cigarren mellan två fingrar och stödjer den med tummen, när man håller cigarren med glöden in mot handen så har man koncentrationsförmåga och andlig livaktighet. Vidare kan man läsa att de som håller ciggaren mellan tummen och pekfingret är hjärtegod, en trevlig sällskapsbroder men egensinnig och om man cigarren vågrätt mellan pek- och långfingret samtidigt som man håller handen knuten så är man skeptiskt lagd, försiktig, överväger grundligt saker och ting innan beslut tas samt svår att hänföra. Och slutligen, om du håller cigarren mellan tummen och pekfingret och riktar cigarren som ett vapen framåt tyder det på fast beslutsamhet och växande hänsynslöhet. Alltså, vill du maffiaboss så är det bäst du håller cigarren på sistnämnda sätt.
Fråga; ”Är det rimligt att begära sexuell avhållsamhet för äktenskapet?”
Svar; Både frågan och svaret finner du i Rätt och Orätt i sexuallivet av Bo Giertz, 1954, Svenska kyrkans diakonistyrelses bokförlag. Här måste jag citera hela stycket. Jag bara måste.
”För de flesta kvinnor är den frågan inte något problem alls. Deras sexualdrift hänger så naturligt samman med deras längtan efter hem och barn, att de aldrig skulle tänka på några lösa förbindelser, om de inte tubbades till det av män, som de råkat förälska sig i och missbruka deras kärlek. Sedan kan avhållsamheten bli ett problem också för en kvinna (vilket ytterligare ökar mannens ansvar, när han utnyttjar en kvinna, som han sedan överger).
För mannen ligger saken annorlunda till. Hans drift är så stark, att det alltid behövs en viss självkontroll, om han inte skall använda den på ett oansvarigt sätt. Om han dessutom gör allt för att hetsa upp den genom att ständigt syssla med erotisk litteratur, pornografiska bilder och sexuella fantasier, så är det inte underligt, om han en vacker dag börjar undra, om det går att leva avhållsamt.
Vad säger vetenskapen?
Medicinska fakulteten i Paris fick under första världskriget yttra sig i den frågan på grund av de långa militärinkallelserna och svarade enhälligt: Det är nödvändigt att underrätta unga män om att avhållsamhet ej blott är möjlig men även tillrådig och hälsosam.
Medicinska fakulteten i Oslo har en gång gjort ett liknande uttalande: Sjukdom till följd av avhållsamhet har aldrig påvisats, men däremot åtskilliga sjukdomar av motsatt anledning, nämligen sexuella utsvävningar.
Det är alltså riktigt, möjligt och nyttigt att leva i avhållsamhet före äktenskapet.
Det bör kanske understrykas, att vi här talar om normala människor. Människor, som har någon rubbning i själslivet, ha det ofta svårare än andra med sin sexualdrift. Det rå de givetvis inte för. De böra tala ut med någon läkare eller själasörjare om saken. Men det är inte efter dem som det normala och sunda livet skall rätta sig efter.
Naturen egen ordning bevisar, att avhållsamheten är möjlig och naturlig. Naturen själv reglerar nämligen den utlösning som måste ske hos en man, som lever i avhållsamhet. Sädesavsöndringen fortgår ju oavbrutet inom hans kropp. När den nått en viss gräns, sker det en utlösning under sömnen. Det kallas pollution och är en alldeles naturlig sak, som inte föranleder andra åtgärder än att man tvättar sig. (Det är för övrigt inte all sädesvätska, som på detta sätt lämnar kroppen. En del av den absorberas igen och kommer till nytta som ett krafttillskott i kroppen, inte minst för de finaste livsprocesserna. Den blir, som en vetenskapsman uttryckt det, ”kraftfoder för hjärncellerna”. Avhållsamheten kan alltså betyda ett direkt krafttillskott och ökad livsduglighet.)
Däremot är det inte naturligt och riktigt att själv åstadkomma sädesutlösningen. Sådant kallas onani eller självbefläckelse. I gammaldags läkarböcker framställdes onanien ofta som en fruktansvärd last, som bland annat kunde leda till sinnessjukdom. Det är dess bättre ingen sanning. Onanien är en ovana, som känns snaskig och förnedrande. Den skall redligen bekämpas som andra ovanor Inför Gud är den dock inte synden framför andra synder. Man skall göra med den som med sina övriga fel: erkänna den och försöka lägga bort den. Men man skall inte tappa modet, om man inte vinner seger med detsamma. Det finns förlåtelse också för den som faller på nytt. Huvudsaken är att man inte tystar sitt samvete och att man inte ger upp kampen. Släpper man efter alldeles kan onanien bli en verklig last.
Alltså:
Det går att leva i avhållsamhet.”
Och pojkar, sluta runka och inled oss inte i synd genom att kunlla oss och sen dra. Vi har bara samlag för att få barn. Inget annat.
För att klara av att leva i avhållsamhet bör ni, enligt boken följa följande råd; kroppslig hygien (inga sena nätter, ingen sprit och ingen arbetslöshet eller porr), andlig hygien (läs inget av tveksam karaktär, se inga amerikanska filmer), tidigt äktenskap (du gifter dig, sen kan du knulla skiten ur henne) och slutligen fast mark under fötterna (moralen och etiken, pojkar!). Så, nu kan du leva avhållsamt.
Kommentarer
