Torsdag
2010-02-04 @ 11:04:21
Så var det helt plötsligt torsdag och bara två dagar kvar till det är dags för Dassbåten. I nuläget är jag inte fullt så laddad inför det som jag har varit tidigare. Men det kommer nog.
Och jag ber till Gud att jag inte åker på någon läskig kräksjuka, min kollega har nämligen blivit sjuk på jobbet och det är inte utan att jag nojjar över att själv drabbas av det i och med att jag jobbar dygn imorgon. När jag pratade med sjukvårdsrådgivningen när vi var sjuka berättade de att smittan finns kvar i hemmet i upp till en vecka, med andra ord är risken rätt stor att jag smittas när jag jobbar. Håll nu tummarna allesammans!!
På tisdag åker vi äntligen upp till Sundsvall för att vara där i några dagar samt gå på lille Jamies dop. Det ska bli riktigt roligt att komma upp, och skönt att vara ledig och vara på annan ort. Jag slappnar av bättre då. Och så ska det bli kul att få träffa nytillskottet Jamie som vi inte hunnit träffa än av olika skäl. Ska också bli roligt att få se hur Felix reagerar på Jamie, och vad han tycker om att inte stå i centrum hela tiden. Ha ha. Men hittills har han varit snäll mot de bäbisar han har träffat. Däremot när de blir lite större och kan hävda sig mot honom så blir han lite tuffare mot dem. Måste också försöka hitta kläder till Felix, eller rättare sagt en skjorta eller någon sjysst tröja han kan ha på dopet. Hade velat ha hans vita tröja till hans po.p-jeans men hittar inte den... Synd, för det är snyggt med vitt mot jeans. Dessutom är den oanvänd just för att den är vit. Ha ha.
En liten besvikelse kom idag också, jag har äntligen kommit över uppgifterna så att jag kan logga in på Bostadsförmedlingen. Jag hade inte alls stått i kö så länge som jag trott. Jag trodde jag stått i 2.5-3 år men har bara stått sedan december 2007 vilket känns lite surt. Det innebär att det troligtvis kommer att ta ännu längre tid än vi hoppats på att få tag på en lägenhet närmre stan. Typiskt. That's life though.
I övrigt finns det väl inte så mycket att berätta om just nu. Livet är tämligen ointressant för övriga då jag mest hållt mig hemmavid de senaste dagarna.
Och jag ber till Gud att jag inte åker på någon läskig kräksjuka, min kollega har nämligen blivit sjuk på jobbet och det är inte utan att jag nojjar över att själv drabbas av det i och med att jag jobbar dygn imorgon. När jag pratade med sjukvårdsrådgivningen när vi var sjuka berättade de att smittan finns kvar i hemmet i upp till en vecka, med andra ord är risken rätt stor att jag smittas när jag jobbar. Håll nu tummarna allesammans!!
På tisdag åker vi äntligen upp till Sundsvall för att vara där i några dagar samt gå på lille Jamies dop. Det ska bli riktigt roligt att komma upp, och skönt att vara ledig och vara på annan ort. Jag slappnar av bättre då. Och så ska det bli kul att få träffa nytillskottet Jamie som vi inte hunnit träffa än av olika skäl. Ska också bli roligt att få se hur Felix reagerar på Jamie, och vad han tycker om att inte stå i centrum hela tiden. Ha ha. Men hittills har han varit snäll mot de bäbisar han har träffat. Däremot när de blir lite större och kan hävda sig mot honom så blir han lite tuffare mot dem. Måste också försöka hitta kläder till Felix, eller rättare sagt en skjorta eller någon sjysst tröja han kan ha på dopet. Hade velat ha hans vita tröja till hans po.p-jeans men hittar inte den... Synd, för det är snyggt med vitt mot jeans. Dessutom är den oanvänd just för att den är vit. Ha ha.
En liten besvikelse kom idag också, jag har äntligen kommit över uppgifterna så att jag kan logga in på Bostadsförmedlingen. Jag hade inte alls stått i kö så länge som jag trott. Jag trodde jag stått i 2.5-3 år men har bara stått sedan december 2007 vilket känns lite surt. Det innebär att det troligtvis kommer att ta ännu längre tid än vi hoppats på att få tag på en lägenhet närmre stan. Typiskt. That's life though.
I övrigt finns det väl inte så mycket att berätta om just nu. Livet är tämligen ointressant för övriga då jag mest hållt mig hemmavid de senaste dagarna.
Kommentarer
